Är tatueringar säkra? Hälsorisker i samband med tatuering

Tatuering är en metod som är lika gammal som civilisationen, men tusen år sedan vi började måla vår hud permanent är det fortfarande inte 100 % riskfritt. Här är några problem som kan uppstå i samband med tatueringar.

Infektioner kan överföras med tatueringsverktyg. Dessa verktyg kommer i kontakt med blod och kroppsvätskor. Om de inte är ordentligt steriliserade kan de överföra sjukdomar som hepatit B, hepatit C, tuberkulos och hiv.

De flesta moderna tatueringsstudior använder engångsnålar, och den här typen av problem är sällsynta. Amatörtatuering (t.ex. i fängelser eller på olicensierade tatueringssalonger) är mer riskfylld.

Allergiska reaktioner på tatueringsbläck är sällsynta men möjliga. Huden kan reagera på rött, gult och ibland vitt bläck när en tatuering utsätts för solljus.

Allergiska hudreaktioner är av utslagstyp. Vanligt förekommande tatueringsbläck har metallsalt och kan innehålla bly, men inte i mängder som kan vara skadliga. Organiska pigment som inte innehåller några tungmetaller kan vara mer problematiska. Det finns en statistik från Europeiska kommissionen som visar att 40 % av de organiska tatueringsfärgämnen som används i Europa inte är godkända för kosmetisk användning, och en cancerframkallande aromatisk amin finns i 20 % av dem.

Tatueringar som har stora områden med svart bläck kan i sällsynta fall orsaka problem vid magnetröntgenundersökningar. Svart bläck innehåller järnoxid, och en MRT-skanner kan få järnet att värmas upp genom att inducera en elektrisk ström i det. Som sagt är detta sällsynt, och att ha en tatuering ska inte vara ett skäl att inte göra en MRT-undersökning om det är nödvändigt.

Tatueringspigment kan utlösa olika hudtillstånd som granulom, olika lichenoida sjukdomar, cementdermatit, kollagenavlagringar, discoid lupus erythematosus, eksematösa eruptioner, hyperkeratos och parakeratos samt keloider.

Guess You Would Like:  Tatuering blåmärken - Att hantera blåmärken runt ny tatuering

Tatueringar kan orsaka problem även efter en lång tid som de sitter kvar på huden. Exempelvis kan eksematös dermatit uppträda från månader till så mycket som tjugo år efter den senaste tatueringen.

Tatueringsprocessen kan ge upphov till hematom (blåmärken) om tatueringsnålen punkterar ett blodkärl. Dessa blåmärken kan uppträda som halos runt en tatuering eller som ett större blåmärke om blodet samlas i en pool, och de läker vanligtvis inom en vecka.

Vissa stora partiklar från bläckpigment kan ansamlas i lymfkörtlar vilket kan orsaka inflammationer. Lymfkörtlarna kan också bli missfärgade av pigmentet, vilket tillsammans med inflammation kan ge en falsk flagga som en indikator på melanom. Detta kan göra det svårt att diagnostisera melanom hos en patient med tatueringar.

Blodförtunnande läkemedel (läkemedel som förhindrar blodkoagulation) kan försvåra tatuering eftersom de gör blödningen starkare. På grund av detta gör de läkningen av en tatuering längre, och eftersom de ”tvättar bort” bläcket kommer det att krävas mer tid (och tatuering) för att få in tillräckligt med bläck i huden.

Ett generellt problem i USA är att Food and Drug Administration inte reglerar tatuering eller tatueringsbläck.

Ingen vet säkert vad som finns i de pigment som används för tatuering, särskilt i ultraviolett (UV) bläck och glow-in-the-dark bläck. FDA säger att ”många pigment som används i tatueringsbläck är färger av industriell kvalitet som lämpar sig för skrivarbläck eller bilfärg”.